Sagan om Milton

Miltons historia är en saga i säg, med sorg och tårar men också mängder med glädje. Historien började år 1977 när en ambitös och häst kunnig tjej vid namn Caroline Bradley gick och köpte sig ett litet grått föl och berättade stolt att hon skulle bli den bästa hoppryttaren i världen. Hästen var ett holländskt halvblod som döptes till Marius Silver Jubile. Under Carolines ägo fick han dock namnet Milton. Tiden gick och det lilla gråa fölet växte sig större. För varje år blev han lite vitare, och Caroline red in hästen. Framgångarna lät inte vänta på sig och Caroline och hästen blev ett populärt ekipage på de lokala tävlingarna. Men, sedan kom ödet i vägen. Caroline gick hastigt bort under en hästshow av en hjärtattack bara 37 år gammal och drömmen om OS-guld försvann snabbt. Kvar stod hästen, som föräldrarna fick ansvara för.

 

Då föräldrarna ville föra vidare Carolines dröm, i alla fall för en av de två, frågade de John Withaker om han ville ha hästen, då han stod för en mjuk och följsam ridning precis som Caroline. Caroline själv hade varit ett stort fan av John. Kanske kunde han föra vidare arvet och visa omvärlden att Caroline haft rätt hela tiden. John tackade ja, och det blev början till en världssuccé som ingen annan någonsin fått uppleva. Under nio år regerade de fullkomligen banan och Milton visade sig älska att stå i rampljuset. Han blev alldeles till sig när han fick vara i centrum. Han kunde börja flaxa med frambenen och resa sig under prisceremonierna. Som den smarta och kloke ryttaren John alltid varit tog han inte ner den glade hästen igen, utan passade på att träna hästen. Resultatet blev att hästen kunde resa sig på kommando. Han kunde också göra mängder med dressyrrörelser som värsta Spanska ridskolehästen, så mjuk som han var.

För det var flytet över hindren som han hade att allt såg så lätt ut, som imponerade allra mest med Milton. Han lekte sig över alla hindren och var alltid i balans. Ja Milton var helt enastående att se som teknisk hoppare, och en perfekt förebild för hur en häst ska se ut.

 

Milton fick aldrig något OS-guld. Men det var det ända han inte vann. Resan till Soeul år 1988 var för lång enligt Carolines föräldrar som ägde honom. Det är i alla fall den officiella versionen. År 1992 var Milton med, men inte längre i sitt främsta jag. Tiden hade runnit förbi. Ändå hann Milton med att vinna mer än en 10 Miljoner i prispengar och stod länge i en klass för sig. 
Men som häst var han inte alltid lätt att hantera. Han brukade busa med sina skötare. Ville inte Milton, kunde ingen tvinga honom. Men så är han en stjärna också, med rätt att tycka. 

År 1994 var det dags för Milton att ta adjö av tävlingslivet. Han fick sig en egen superstarresa genom Europa där han hyllades som den stjärna han var och lämnade efter sig ett enormt tomrum. Givetvis avtackades han till tonerna av ”simply the best”. I juli 1998 fick han ett kolikanfall. Året efter lämnade Milton denna jorden för att vandra på de evigt gröna ängarna.
Men en legend lever alltid kvar i folks minnen, i alla de hjärtan som slog för Milton då, och som gör det än idag. 
Han var 168 cm i mankhöjd. Tyvärr var Milton kastrerad och kunde därför aldrig användas i avel, och därför finns idag inga avkommor efter denna fantastiska häst.
John Whitaker säger ofta att: "En sån häst har man bara en gång i livet".

Meriter
  • Vinnare i Du Maurier Limited International 1986.
  • Individuell silvermedalj och lag-guldmedalj i EM 1987 i St Gallen.
  • Femte plats i FEI Världscupen i Paris 1987.
  • Åttonde plats i FEI Världscupen 1988 i Göteborg.
  • Guld både individuellt och i lag i EM 1989 i Rotterdam.
  • Vinner FEI Världscupen 1990 i Dortmund.
  • Individuell silvermedalj och lag-bronsmedalj 1990 på World Equestrian Games i Stockholm.
  • Vinner FEI Världscupen 1991, för andra gången, som hålls i Göteborg.
  • Femte plats i EM 1991 i La Baule.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0